Måste ju såklart hålla vad jag lovat. Efter att skruvar fallit ner, efter att jag svurit och efter att jag börjat om från början tusentals gånger så har jag äntligen fått upp min klocka! Pappas "batteridriva" skruvmejsler hade slut ström. Så jag fick skruva in skruvarna för hand. Haha, ni får skratta åt mig, och tycka att jag är värdelös, men ärligt tala så är jag bortskämd med den eldrivna. Men nog om de!

- Vad tycks? ;)

     


Nu återstår det bara att se om jag kan leva med tickandet, speciellt tyst är den ju verkligen inte. Men jag vet nt, kanske är sövande? ;)